På tal om den stora förändringen som jag har pratat om som har hänt under veckan jag varit hos Ida i Vetlanda! Jag glömde totalt bort att berätta det, men här är jag nu för att berätta! ;)

 

Ändå sen jag var typ 17-18 år gammal, hade jag velat att snagga av hela håret för att få tillbaka min naturliga hårfärg och för att få uppleva det åtminstone en gång innan jag skulle dö men jag hade aldrig vågat göra det - tills nu i förra veckan hos Ida i Vetlanda. Även Anna också har varit hos Ida hela veckan för att vara med oss då vi inte hade kunnat träffats sen studenten pga vi har det hemskt med pengarna nu då vi är arbetslösa. Vi skulle egentligen ha åkt till Anna i Norrland i somras, men det blev inte av pga som sagt pengarna. Så därför kom Anna till Vetlanda istället. Men ja hur som helst...

Jag vågade inte snagga mig eftersom jag bryr mig alltid om vad alla tycker om hur jag ser ut. Jag var rädd att alla skulle tycka att jag var ful och så om jag skulle snagga mig. Därför vågade jag inte. Men tjejerna övertalade mig att sluta tänka på vad alla skulle tycka, att jag skulle tänka på mig själv. Ida hade också alltid velat att snagga sig men hon vågade inte heller liksom mig. Hon ville plötsligt snagga sig i tisdags den 30 oktober men var tveksam och då  bara sa jag att jag också började bli sugen på det och helt plötsligt i bråkdelen av en sekund övertalade hon mig att varför inte skulle vi kunna göra det tillsammans? Då tänkte jag på Tillsammans är man starkare. Och då helt plötsligt från ingenstans sa jag bara ja. Vi fick skynda oss att sätta igång direkt innan jag skulle ångra mig och backa undan. En lång stund senare efter att tjejerna snaggade/klippte mig klart, var det nu gjort! Då satte man igång direkt med Ida, det var hennes pojkvän Stefan som snaggade henne. Helt galet va? xD

 

Anledningen till att Ida och jag helt plötsligt snaggade oss är för Anna och för att vi vill ha tillbaka vår naturliga hårfärg. Men mest för lilla söta Anna. Varför?, undrar ni nu. Det tänker jag inte nämna eftersom det är hennes privatliv. Men ni fattar nog ändå varför. Jag ångrar mig inte alls att jag gjorde det för henne. Självklart saknar jag mitt långa hår lite nu - men hår växer, så det spelar ingen roll! Jag är ändå sjukt glad att jag gjorde det för Anna. Det är ju starkt gjort! Jag tänker på dig, lilla gumman, låt inte det övervinna dig och fortsätt att kämpa så in i helvete! ♥