Jag stoppade undan väskan och satte på datorn. Jag hade ett obesvarat mejl från min mamma att ta itu med, och hon greps alltid av panik om det dröjde för länge. Jag trummade med fingrarna medan jag väntade på att min fallfärdiga dator skulle vakna till liv och naglarna klickade nervöst mot skrivbordet.
Edward grep tag i min hand och höll den stilla.
"Är vi lite rastlösa idag?" mumlade han.
Jag tittade upp och skulle just svara något sarkastiskt när jag upptäckte att hans ansikte var mycket närmare än jag väntat mig. Hans gyllene ögon glödde, bara några centimeter från mina, och hans andedräkt var sval mot mina läppar. Jag kände smaken av honom på tungan och mindes inte den kvicka repliken jag tänkt fälla. Jag mindes inte ens vad jag hette.
Och han gav mig ingen chans att hämta mig.
Om jag får min vilja igenom skulle jag ha ägnat större delen av min tid åt att kyssa Edward. Ingenting jag upplevt i livet gick upp mot känslan av hans svala, marmorhårda men alltid lika ömma läppar mot mina.
Jag fick väldigt sällan min vilja igenom.
Så jag blev lite förvånad när han flätade in fingrarna i mitt hår och vände mitt ansikte mot sitt. Jag lade armarna om hans hals och önskade att jag varit starkare, så att jag kunnat hålla honom kvar där. En hand gled nerför min rygg, pressade mig hårdare mot hans hårda bröstkorg. Kylan från hans hud gick igenom tröjan och fick mig att rysa - en rysning av välbehag och lycka, men han kände det och började släppa taget.
Jag visste att jag hade ungefär tre sekunder på mig innan han suckade, föste bort mig och sa att vi hade riskerat mitt liv tillräckligt mycket den här eftermiddagen. För att suga ut mesta möjliga ur de sekunderna pressade jag mig hårdare mot honom, formade min kropp efter hans. Min tungspets gled över hans underläpp - den var felfri och slät, som om den blivit polerad, och smaken...
Han drog huvudet bakåt och gled enkelt ur mitt grepp - han insåg nog inte ens att jag hållit honom fast med all min kraft.
Han skrockade till; ett lågt och hest ljud. Hans ögon glödde av den upphetsning han så strängt kontrollerade.
"Åh, Bella." Han suckade.
"Jag borde kanske säga att jag är ledsen, men det är jag inte."
"Och jag borde vara ledsen över att du inte är ledsen, men det är jag inte. Jag måste nog sätta mig på sängen."
Jag suckade och kände mig lite yr. "Om du anser att det är nödvändigt."

Boken Ljudet av ditt hjärta, sidorna 41-42. Jag älskar Edward och Bella! I'm team Edward all the way forever! ♥