I brist på nåt att skriva om, har jag tänkt på ett av mina barndomsminne idag av en slump som jag för alltid kommer att minnas och aldrig glömma! Jag tror att jag har skrivit om det i min förra blogg förut, men äsch, en upprepning skadar väl inte? ;)

 

En gång när jag och min bästis Therese bakade chokladrutor så fick vi fika efteråt. Och det var en av personalen, Anders, som jobbade då - både över kvällen och natten. Det var en kvinna också, men bara på kvällen. Men hursomhelst... när vi väl hade ätit en chokladruta, så ville vi ha en till. För att det var så himla gott! Men som vanligt, sa han nej. För en av deras oskrivna regler var att vi aldrig fick äta mer än EN kaka på elevhemmet bara för att de var onyttiga. En jobbig regel, men så var det, grr! Då fick Therese och jag en galen idé! Verkligen en galen idé! Vi bestämde oss att vi skulle smyga in till köket på natten och äta upp alla chokladrutor. Vi bestämde att det var jag som skulle vakna och smyga in till henne och väcka henne.
Och det gjorde jag. Jag vaknade typ vid ett-två och smög in till Tess rum. Det var ganska långt dit från mitt rum, som låg jämte köket, och man fick gå förbi personalens sovrum vilket var i vardagsrummet så Anders kunde ha sett mig, men trots det så märkte han ingenting! Han sov antagligen för djupt eller så smög jag FÖR försiktigt. Jag väckte Tess som blinkade trött och jag bara log stort och sa "Kom du ihåg? Nu fan ska vi äta upp alla chokladrutor!". Vi höll seriöst på att skratta nästan ihjäl oss men vi lyckades hålla oss för Anders kunde ju höra oss då! Vi smög in till köket och där låg chokladrutorna på ett fat. Vi var redo, men sen plötsligt ångrade Therese sig i sista minuten och sa att tänk om Anders skulle bli förbannad? Jag funderade och sen höll jag med. Vi var helt enkelt rädda för honom, haha! Så till slut bestämde vi oss att dela på en chokladruta istället för att äta upp alla som säkert var typ tio st och det gjorde vi. Mmmm! Sen skyndade vi att lägga oss igen.

Och då på morgonen när vi skulle äta frukost, hade vi väldigt dåligt samvete. Sjukt! Dålig samvete bara för en jävla kakas skull ju, haha! Så vi berättade allt för Anders om vad som hade hänt och till våra stora överraskningar skrattade han bara och sa "Men vad busiga ni var!". Det gjorde inget alls för honom. Åååh!, tänkte vi. Vi kunde ju ha ätit upp alla! Suck, haha! ;D