Bella Swan gick in i strömmen av uppvärmd luft som blåste mot mig från ventilen i väggen.

Hennes doft träffade mig som ett knytnävsslag, som en murbräcka. Det fanns ingen liknelse som var tillräckligt stark för att beskriva vad som hände mig just då.

I det ögonblicket var jag inte ens i närheten av den människa jag en gång varit. Inte ett spår fanns kvar av den mantel av mänsklighet jag lyckats svepa in mig själv i.

Jag var ett rovdjur. Hon var mitt byte. Den sanningen var det enda som existrerade i hela världen.

Det fanns inget rum fullt av vittnen - de var redan reducerade till nödvändiga förluster i mina tankar. Mysteriet med hennes dolda tankar var bortglömt. Hennes tankar betydde ingenting alls, för hon skulle inte tänka dem länge till.

Jag var en vampyr och hon hade det ljuvligaste blod jag känt doften av på åttio år.

Jag hade inte kunnat föreställa mig att en sådan doft existrerade. Om jag kunnat det hade jag börjat söka efter den för längesedan. Jag skulle ha finkammat hela planeten i min jakt på henne. Jag kunde föreställa mig smaken...

 

Boken Om jag kunde drömma, sidorna 17-18.